Internationell Arbetarenhet – Fjärde Internationalen (UIT-CI) och Internationella Samordningskommittén (İşçi Demokrasisi Partisi, IDP och Lucha Internationalista, LI) har bestämt sig för att gå ihop. För att göra så har vi kallat till en konferens i början av Augusti 2014. Den kommer även att innhålla upptagandet av Partido Obrero Socialista – Movimiento al Socialismo (POS-MAS) från Mexico. Denna enhet av krafter är resultatet av att bygga ett gemensamt svar till den internationella klasskampens problem.
Kapitalistisk kris och arbetarkampen
Vi lever i en kapitalism som genomgår en fruktansvärd kris, som runt om världen slår hårt mot arbetarklassen och sänker levnadsstandarden för massorna: förintelsen av miljoner av jobb, misärlön, hunger och sjukdom, förstörelsen av de gemensamma hälsovården och utbildningssystemen, tillbakagång för demokratiska rättigheter och påtagande repression… De vill framställa situationen som en övergående avreglering av kapitalismen, men som marxister vet vi att vi befinner oss i en strukturell kris orsakad av systemet själv och det för det oundvikligen till fortsatt förstörelse av produktivkrafterna.
Mot denna offensiv reser arbetare och folk motstånd och kämpar. Särskilt måste vi nämna revolutionerna i Nordafrika och Mellanöstern, i vilka diktaturer som i årtionden garanterat den imperialistiska ordningen fallit, i vilka arbetarna och särskilt ungdomen reste sig för bröd, arbete och frihet spred sig som en skogsbrand i regionen. Det pågår ett permanent försök från kontrarevolutionen och imperialismen att besegra och stoppa denna process, såsom Al-Assads folkmord i Syrien eller general Al Sisis blodiga kupp i Egypten. Men massorna bjuder i ruinerna i städer och byar förstörda av den syriska diktaturen motstånd, medan nya protester utmanar den egyptiska militärens makt. Vår plats är bredvid dessa folk, arbetare och unga, att stödja den revolutionära vänstern.
Denna process i Nordafrika och Mellanöstern har påverkat världen och har gett bränsle åt folkliga uppror i Turkiet (Geziparken/Taksimtorget). Som ledare för motståndet från europeiska arbetare mot nedskärningsplanerna som förts fram av EUs regeringen och trojkan (IMF-ECB-EU) finner vi grekiska arbetarklassen, som haft över tjugo generalstrejker. Ett annat uttryck för denna kamp är det stora massmöte som hölls i Madrid 22e mars, vilket inte kontrollerades av de stora facken. Vi stödjer dessa kamper och försöker förena dem till en europeisk generalstrejk, för nedskärningsplanernas förlust, mot betalning av skulderna och för att bryta med Europeiska Unionen.
Det har ägt rum viktiga gruvstrejker i Sydafrika, bland indiska textilarbetare och folkliga mobilisationer i Asien. I Latinamerika har viktiga kamper ägt rum mot regleringen, vilka ägde rum i Brasilien, i generalstrejkerna i Argentina och Paraguay och studentdemonstrationer i Chile. Det har ägt rum en växande erosion av center-vänstern som har skapat förhoppningar i latinamerikanska och den internationella vänstern, särskilt runt den chavistiska regeringen i Venezuela.
Att bygga ett politiskt alternativ
Längst fram i ledet för dessa kamper uppträder nya kamrater som är villiga att göra sitt bästa, att föra kampen fullt ut, på de syriska gatorna, mot Egyptens textilindustri, i de grekiska strejkerna eller de brasilianska demonstrationerna. Anti-byråkratistiska stämningar växer, de gamla fackliga ledarskapen ifrågasätts, kontrollen av mobiliseringarna sköts från allmänna möten. De möter makten från staten och dess repressiva krafter, imperialismen, kapitalisterna och de regeringar som står i dess ledband.
De möter den fackliga byråkrati som har vant sig vid att förvalta de smulor som fallit från kapitalismens bord och som försöker paralysera varje kamp eller öppet förråda dem. De måste också bemöta de falska politiska lösningarna som chavism, politisk islam eller Ukrainas borgerliga ledarskap. Inte heller är lösningen den reformism hos dem som säger att det räcker med att demokratisera staten och systemet, som Syriza i Grekland gör.
Men de fackliga och politiska alternativ till de gamla ledarskap som kedjar arbetarklassen till kapitalismen och folken till imperialismens diktat, de kommer inte vara resultat av spontan handling. Revolutionära partier, som är ett verktyg för kamp för dessa aktivister måste byggas. Partier behövs, sådana som gör arbetares problem till deras egna, som är del av arbetarklassen, ungdomen och de folkliga sektorerna och som tillsammans med dem bygger svaret till deras behov. Partier som, utan att förlora sina egna politiska projekt, undviker sekterism; för detta är oförenligt med framgången för arbetares och folkens kamp. Partier vars mål inte är att skapa en ny apparat, utan att deltaga i kampen för arbetarregeringar och socialism. Bristen av ett sådant verktyg innebär förluster och bakslag, även om arbetare och unga visar en förmåga att kämpa som inte går att ifrågasätta. Att hjälpa till med att övervinna detta problem är vårt mål.
Vi går samman med att ta med de pelare som utgörs av revolutionär marxism, av leninism, av Fjärde Internationalen. Den permanenta revolutionens teori är väsentlig för en dialog med de fackliga och ungdomliga förtrupperna i Tunisien eller Egypten, att förklara att det finns ingen möjlighet för revolutioner i stadier. Och bara för att uppnå demokratiska rättigheter är det nödvändigt för revolutionen att förena sig med antikapitalistiska uppgifter och bli en socialistisk revolution.
Vi slår fast giltigheten hos det Övergångsprogram som Fjärde Internationalen grundades på, vilket söker till att svara till och från massornas mest desperata behov, att resolut kämpa för att arbetarna skall ta makten och bygga ett socialistiskt samhälle. Arbetarklassens kamp för att anta försvaret av personliga och kollektiva rättigheter, att leda de förtrycktas kamp mot systemet. Att bygga kamppartier baserade på den demokratiska centralismen, full frihet i diskussioner och enhet i handling. Partier som förkastar alla byråkratiska och pyramidiska uppfattning, som försvarar arbetardemokrati.
Vi slår fast behovet av en revolutionär internationell organisation för att bemöta uppfattningar som Castro-Chavism, vilken talar om socialism inför XXI århundradet, samtidigt som man försvarar kapitalistisk restoration i Kina och Cuba och som regerar mot arbetarna och gör överenskommelser med multinationella företag, som i Venezuela. De har en kontrarevolutionär agenda som stödjer folkmordsregimen i Syrien och lägger inför världen fram den reaktionära regimen i Iran som en allierad åt arbetare och unga. I dag försöker Castro-Chavism att ändra den gamla stalinismens rekomposition och är ett hinder på vägen till byggandet av ett revolutionärt ledarskap.
Vi försvarar den metod som vi använt för att förenas. I centrum sätter vi världsklasskampens problem. Grundat i dessa viktiga frågor utvecklade och diskuterade vi för att bestämma hur vi skall handla. Vi fortsatte att diskutera överenskommelser och skillnader i en demokratisk, ärlig och lojal form av diskussion. Vi kommer till kongressen med ett principfast ramverk och en gemensam metod, utan att ha löst alla frågor, men övertygade om att den nya organisationen kommer att vara bättre skapad att svara klasskampens utmaningar.
Vi tror att kungörelsen om förening är viktigt i en situation utmärkt av de revolutionära krafternas delning och sönderfall. Denna kongress är också en uppmaning till andra revolutionära organisationer och kämpar att arbeta tillsammans med målet att bygga en International. Vårt mål är att uppnå revolutionärernas enhet. Vi undviker all självförhärligande och sekterism. Vi förkastar den reformism som försöker få oss att tro att det finns en lösning inom kapitalismen, som kan bli mänsklig.
Vi går samman för att mer kraftfullt stödja de kamper som utförs av arbetare och folk mot imperialism och dess regeringar, så att kapitalisterna får betala för krisen. Resultatet av föreningen UIT-CI med ILC (IDP, LI) och POS-MAS är fortfarande långt från en lösning av den historiska ledarskapskrisen, men det är ett djärvt steg med avsikten att UIT-CI skall bli motorn i Fjärde Intenrationalens återskapelse. I dag mer än annars är valet socialism eller barbari.
Internationell Arbetarenhet – Fjärde Intenrationalen (UIT-CI)
Internationella Samordningskommittén, utgjord av İşçi Demokrasisi Partisi (IDP, Turkiet) och Lucha Internacionalista (LI, Spanska staten)
Partido Obrero Socialista – Movimiento al Socialismo (POS-MAS), Mexico.
Barcelona, 19e april, 2014
